Ytterligare en natt..

Sorry international readers, swedish ahead.. (om någon alls läser det här fortfarande vill säga o_O)

Så många människor, så många intryck, så mycket man vill ta för sig och så lite tid.
Eller egentligen är det nog bara en kass ursäkt till varför man inte gör något alls. Varför man bara sitter och tänker på vad man vill göra, istället för att börja i någon ände och göra något alls.

Kanske är det för att jag håller på att bli smått sjuk, för jag har bara sovit hela helgen.
Okej att jag ljuger. För jag har varit på tatueringsmässa, spelat en massa tv-spel och festat hela lördagnatten, men det räknas inte. För jag brukar kunna göra sånt om helgerna och ändå få saker gjorda. Som att städa och plugga och diska (åtminstone)
Men den här helgen har jag inte fått något gjort alls. Jag har läst en massa, visserligen, men vad hjälper det mina studier? Jag läser böcker på engelska, så det kan inte tillgodoräknas min undervisning direkt.
Men jag har inte känt någon motivation alls i helgen.
Eller alls sen jag började terminen för att vara helt ärlig.

Jag går och trampar och trampar och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är för rädd tror jag för att ta tag i företaget och faktiskt göra något av det. Jag vet att jag kommer lyckas, men nånstans inom mig gnager det förflutna och upprepar "du är värdelös" tills jag återigen tror på det själv.
Och hur lång tid kommer det ta egentligen innan jag kan sluta bäva inför månadens räkningar och veta att jag har mat i kylskåpet?
Kommer jag ha någonstans att bo och faktiskt kunna betala för det?

Jag läste Johannas blog från Kyoto idag och insåg att jag vill tillbaka till Japan mer än jag kunde tro. Det landet gjorde mer intryck på mig än jag insåg när jag var där. Jag får tillbaka alla scener och intryck och minnen när jag läser hennes blog, och det finns så oerhört mycket där jag saknar.
Men det kräver pengar. Och pengar kräver engagemang och arbete.

Ibland verkar idén om att gifta sig rik och bli en bortskämd (men jävligt bra) husfru inte som någon dålig idé. Undra om det någonsin kommer hända?

Usch. Nätter som dom här är väl bra på sitt sätt, men egentligen mest bara jobbiga.

Ytterligare en obrukad, meningslös helg. (Okej att det inte var helt meningslöst att gå ut och festa och gå på tatueringsmässan, men det väckte en hel del tankar som känns rätt meningslösa att behöva lägga energi på)

Hoppas att veckan för något bra med sig.
På lördag kommer i alla fall mor ner och hälsar på. Måste städa tills dess. Men det ska bli trevligt.

Nu ska jag sova.

Och hoppas på att jag inte behöver bli sjuk på riktigt.