Dagens..

Okej. Nu är det som såhär.
Väldigt högt upp på min önskelista, näst efter egen lägenhet och en cykel, står ett par nya datahögtalare.
Jag försöker lyssna på Manson, han gör mig värsta pepp och har fått mig att städa på rummet till och med! MEN! Mina högtalare slaktar honom nåt så fruktansvärt att det skär i öronen till och med på mig som vanligtvis inte brukar vara så jättekinkig med ljudutrustning. Vill skruva upp volymen på max och bara skrika med, men icke!
Någon som har något bra tips på några högtalare som inte är fasligt dyra men ändå hyffsat bra? Jag behöver bara nånting som gör att jag kan lyssna på mer än bara Massive Attack o Slagsmålsklubben o_O Inte för att jag har nåt emot det, men lite variation (och framförallt arga tyskar) skulle hjälpa humöret lite på traven.

Annars kan jag berätta att det varit 26 grader i Tokyo idag. Ni behöver inte vara avundsjuka, det är inte jag. Jag känner av värmens jävlighet redan nu, så jag undrar hur jag ska överleva ytterligare en sommar, och ett par somrar efter det.
Åväl, solen kanske gör min hud lite gott i alla fall, får försöka se det positiva i det negativa.

Ang. lägenheten är jag nu officiellt fast här tills oktober. Om jag inte vinner på lotto, dvs. Det kändes bra att betala mobilräkningen idag i alla fall, låg på strax över 200 svenska, kan juh inte direkt klaga. Men hyran var lite bittrare att räcka över till hyrestanten på skolan. Särskilt som jag är duktig på att snoka, jämföra med andra och vara bitter för att jag inte också får. Åväl, jag får skylla mig själv för att vara nyfiken, eller martyrisk eller hur man nu väljer att vrida och se på saken.

Jag har ont i ryggen, skulle behöva massage men funderar lite på vem jag kan fråga som inte kommer ta det på fel sätt. Jag vet inte hur sederna är med sånt i Asien, ber man sina vänner om massage? Hm, antar att jag får prova och se.

I övrigt är det sista dagen i April idag. Om jag ska vara helt ärlig trodde jag att April aldrig skulle ta slut. Det känns som om April har varat i en evighet och lite till, men imorgon är det Maj, på riktigt. Ikväll är det valborg i Sverige, folk ska tända brasor och välkomna våren och supa sig askalas. Var det inte det jag också skulle roa mig med ikväll? Dock vet jag inte vad eller var jag ska kunna elda, och supa mig askalas känns sådär när det är skola imorgon. Supa sig askalas öht känns iofs lite sådär.

Jag har nästan pluggat idag. På lördag ska jag träffa Kumiko, en japanska som pratar lite lite svenska men vad jag förstår ingen engelska. Kan vara bra med lite ordentlig träning. Vi ska inviga vegancaféet (förlåt Asuka) och sen får jag se vart natten bär mig. Jag hoppas på att någon vill ut och dansa med mig, men det kanske är för mycket att önska? Dessutom tror jag bara att vi har flyer till ett ställe på lördag, och det stället ligger längre bort än IKEA, dvs inte jättelockande.
Men jag funderar på att fördriva min lediga dag på fredag i Shibuya, så då kan jag kolla upp allt som behöver kollas upp. Kanske ta en kopp te på Quintrix och ragga upp lite danssällskap? Jag vet inte, jag lyckas alltid ha sådana storslagna planer i mitt huvud, sen blir det ingenting av dem. Så himla typiskt mig! (Inte ett karaktärsdrag jag är särskilt nöjd med) Men kanske något som går att jobba bort?

Jag tror att nästa steg i min plan för ikväll är att ta en dusch. Sen plugga kanji ett par timmar. Låter som en bra plan, tror vi att jag kommer palla genomföra den?
Får bygga en bra playlist på winamp så löser det sig nog.

God afton Sverige!

Och godmorgon till mig! Klockan är just nu 07.41. Kom hem 07.28, men dörren var öppen ändå, fett drygt om jag behövt vänta 2 minuter ;P

Igår var jag och Johanna och inveg klubblivet i Tokyo. Först stegade vi iväg till en Izakaya där det åts friterad ost, sallad (vi kände att vi behövde beställa in Nånting nyttigt) ost- och romfylld omelettrulle samt friterad kyckling. Fett gott, och inte alls farligt dyrt (dryga 100lappen per person)
Mätta och belåtna hittade vi (med lite hjälp av en snäll polis) till Club Atom, en rätt mainstreamklubb men med ett fett najs Psychadelic-golv. Våningen över var det typisk klubbhouse och ytterligare en våning över var det nån form av hip-hop.
Det var total lycka att dansa av sig alltså! Fast det var lite svårt att höra vad japanerna faktiskt sa till en då de försökte kommunicera. För det första ska man urskilja om de pratar japanska eller om de försöker använda engelska, och för det andra ska man urskilja vad dom faktiskt säger. Svårt, det vill jag lova! Men tack och lov har jag Johanna med! Det var tydligen nån som tyckte att jag såg ut som Cameron Diaz. Jag har ännu inte bestämt mig för om det var en komplimang eller inte.
I alla fall, jag tyckte personligen att jag såg ut som Victoria Beckham (inte heller där har jag bestämt mig för om jag egentligen tycker att det var något positivt) när frisören hade styleat färdigt mig i morse (eller igår em blir det iofs), men sen efter jag duschat och styleat lite själv så blev det väl hyfsat. Jag vänjer mig nog. Fett skönt att ha kort hår när man svettas på dansgolvet, men det känns lite sorgset när jag väl lyckats få en skaplig längd på det -_-; Oh well, det växer väl ut nån gång. (Och ja, jag har klippt mig. Massa dyrt, men jag fick huvud och nackmassage. Mmmmm sweetness! Kändes skönt att skämma bort sig lite faktiskt ;P)

Jag skulle juh vara en ii gakusei igår och plugga ett par timmar efter frisören, men då jag inte riktigt visste om jag skulle vara glad över mitt nya hår eller inte, samt att jag var sjukt hungrig men inte ville lägga pengar på mat med tanke på dagens utgifter i övrigt, så tog jag en promenad till Shibuya och tog tåget hem efter att ha köpt hårprodukter för nästan 700yen (bättre än mat, jajjamensan!)
Så nu sitter jag lite i valet och kvalet om hur jag ska strukturera upp min dag. Antingen går jag och lägger mig nu och hoppas att jag kan sova i natt också. Eller så går jag och lägger mig nu och är död imorgon för att jag inte kommer kunna sova i natt. Eller så sitter jag uppe som en zombie och försöker komma på ett bra sätt att brygga kaffe på när jag inte har någon kaffebryggare. Jag borde tvätta lite, och verkligen verkligen plugga! Vi har prov imorgon tror jag, och med tanke på vad min lärare sagt till mig så känns det som om jag borde anstränga mig lite. Eeeh.

Men. Ja. Klubben stängde för övrigt 5, så vi hade lite tid innan jag "fick" ta tåget hem. Vi köpte onyttigheter på en kombini och hade picnic. Vi träffade en svenska, en knarkad britt, en full britt som pratade svenska, och två japaner som ville bli våra vänner. Johanna har ingen mobil, och jag kände mig för stunden inte jättesugen på att ge ut mitt nummer till dom. Men de var trevliga och pratade väldigt förståelig japanska, så vi fick ett schysst tidsfördriv i alla fall =)
Sen tog jag tåget hem, Johanna har en arbetsintervju kl. 14.00 som jag hoppas går bra för henne. Och nu sitter jag här. Lite frusen (det var en smula kyligt på väg hem) och lite illamående (friterad ost kanske inte var den bästa idén idag XD) men sjukt glad och återupplivad!
Det här var precis vad jag behövde. En hel natt av dans och schysst umgänge. Energigivande ^^
Hm. Men jag ska nog sova ett par timmar ändå. Till 12 i alla fall. Känner att jag kanske håller på att bli sjuk, så gissa vem som kommer ligga däckad under golden week som börjar på fredag? Tjihoo för den ledigheten liksom ;)

Oh well. Vi ses i drömmarna! Nu kanske vi faktiskt sover samtidigt ^_^;

Jag och min stora käft.

Här får man för att man är en "kaxig gaijin" som Markus så fint uttryckte sig att jag skulle vara. Min lärare tog ett snack med mig idag efter lektionen, och sade att hon hade pratat med Sakai-sensei om att jag nämnt att lektionerna är lite långsamma då det är väldigt mycket repetition för mig just nu (okej att jag inte kan allt, och keigotestet vi hade ska vi inte ens tala om) men det min lärare sade kom verkligen som en liten chock för mig!
Tydligen hade jag gjort så dåligt ifrån mig på placementtestet att jag egentligen skulle gå i klass 5, men hon tjatade till sig att jag skulle få gå i klass 3 pga min intervju. Tydligen talar jag väldigt bra (och jämför man med italienarnas uttal talar jag som en gud o_O) och jag har väldigt lätt för att förstå japanska. Men det här med att skapa egen japanska är något som rostat igen och glömts bort, jag tappar ordförråd, meningsuppbyggnader och what not. Så egentligen är jag oduglig, men min lärare tror på mig och tror att om jag bara pluggar (nähä) så kan jag bli hur duktig som helst rätt så snart. Och ja, det tror jag också, men det är svårt att plugga själv. Jag har ingen Björn i klassen som jag kan plugga med efter skolan, som man kan köpa 2-litersbyttor glass med och öva med och lära in ord med.
Jag vet inte vad som är med mig, vad som varit med mig på sistone. Är jag less på livet? Är jag less på vad jag håller på med? Kommer jag bli bättre på japanska eller är det bara en vanföreställning jag har för att jag befinner mig i landet att jag då Borde bli bättre på japanska? Är det lika bra att ge upp, åka hem och söka till Beckmans och inse att man inte kommer in där heller?

Vart är min plats här i livet egentligen, det känns lite just nu som att jag har tappat bort mig själv.

Annars skulle jag mött upp Asuka och gått på en provlektion i magdans ikväll. Jag mötte upp henne, visserligen, och vi käkade väldigt god soppa. Men min mage har inte tyckt om mig öht den här veckan (jo lite i måndags och onsdags) men övriga dagar har jag bara velat lägga mig ned och dö. Spelar ingen roll vad jag äter, den hatar mig ändå. Så med en mage som det känns som om någon stuckit 17 knivar i kändes det inte som någon jättebra idé att dansa magdans. Så jag är ledsen över det också.
Och ja, min blog är ett bra ställe för mig att få ur mig tankar som oftast inte är av det positiva slaget, så ni som läser här kommer förmodligen få en väldigt fin bild av att mitt liv i Japan är total misär och ångest, vilket det är med jämna mellanrum, men oftast när jag är glad har jag en massa andra håll jag vänder min energi åt och det kommer oftast inte med i skriven text.
Så. Eh. Jag vet inte vad jag vill säga med det, men det finns stunder här borta som jag trivs och tycker att det är roligt också, var väl mest nåt sånt jag ville säga.

Om min mage inte hatar mig imorgon också ska jag och Johanna ut och dansa hela natten. Jag har iaf fått "tillåtelse" att stanna borta, så det kommer bli surt om jag inte kan göra det. Vill dansa, behöver dansa. Träffa folk och kanske skaffa fler vänner. Japaner som inte kan engelska, kanske XD

Oh well. Ska se om vi har några livsmedel hemma som är snälla mot magen, om ni har några tips får ni gärna komma med dom.

Ska se om jag har någon film på datorn jag inte har sett. Blir en trevlig fredagkväll. Sova tidigt, sova massor, för imorgon blir det inte mycket sova av. Ska vara duktig och plugga! Så att jag kan leva upp till min lärares förväntningar och visa att jag inte är så kass egentligen!
Fan för mig och min stora käft, fast jag kanske behövde komma ner på jorden lite.

Ohisshashiburi

Sådär. Jag är online igen, på riktigt.
Jag har en egen dator och eget internet, och konstigt nog är det först nu mitt "hem" faktiskt känns som ett hem.
För de som pratat med mig eller följt min dagbok på helgon så är det säkert ett välkänt faktum att jag vantrivts något fruktansvärt med mitt boende. Den största anledningen är att jag fråntagits min så invanda frihet. Här måste jag vara hemma innan kl. 23 om kvällarna om jag inte skriftligen ber om lov en dag i förväg. Jag får inte heller ha några gäster på rummet. Dock har jag inte skrivit på pappret där jag lovar att faktiskt hålla de här reglerna, men jag tror inte att man kan bortförklara nattgäster med att man är rebellisk. Jag blir nog utstlängd från både boende och skola om jag skulle trotsa förbuden.

Dock så har jag egen dator nu, och det känns inte lika tungt att vara hemma längre. Dessutom går jag i skolan om dagarna, och helgerna känns ändå som att man måste planera så skriftlig frånvarolapp känns inte heller som någon börda längre.
Jag tror att de första veckornas frånvaro av struktur och rutin gjorde att dagarna gick oändligt långsamt. Även om jag var sysselsatt från morgon till kväll så gick inte tiden. Nu går veckodagarna, måndag tisdag onsdag och så vidare. Man har en helg att se fram emot och ta vara på, vilket jag tror är oerhört viktigt för att inte gå under.

Dessutom tror jag inte överdrivet många av mina vänner planerat att hälsa på mig under de närmsta halvåret (jag är nämligen bunden att betala hyra till oktober om jag inte flyttar ut innan sista april, vilket känns som ett avlägset på tok för stort projekt för att faktiskt genomföra, särskilt då Asuka drar till Sverige i Juni och ogärna står med lägenhet i Japan)
Den enda som faktiskt på allvar lagt in i sina semesterplaner att komma hit är Markus under sommarlovet. Det kommer vara surt som fan att inte ha någonstans där jag bor att ta vägen, men jag tror att vi kan lösa det, för den här gången. Får försöka lägga undan pengar så gott jag kan, köpa en cykel och trotsa vädret och spara in 6000 på pendlarkort i två månader. Kruxet är juh dock att cykeln kostar 6000, så det går lite på ett ut.
Men finns viljan finns en väg, och bara tanken på att bo på varsitt håll är absurd. Så jag ser till framtiden, om 3 månader kommer jag vilja ha en egen lägenhet, men då är jag fast med 3 månaders dubbelhyra. Mindre roligt, som ni kanske förstår?

Hursomhaver har som sagt skolan börjat. Jag har hamnat i en jättegullig klass som tyvärr är en smula lätt. Mest är det mitt eget fel som inte underhållt mina kanji sen jag slutade i Lund, och därmed inte kan hänga med i den svåraste klassen. Det känns dock konstigt att de har sådana jättehopp mellan de övre klasserna, medan det verkar vara rätt små glapp mellan nybörjarnivåerna. Kanske är som min rumskamrat säger, alla är nya studenter och det är inte så många sempais kvar från oktoberkullen. Kan ha något med saken att göra.
Men idag så skrev jag faktiskt upp mig på en timmes frivillig lektion i veckan. En fånig liten klass om mode och utseende, men det känns som om det kommer göra gott för japanskan att gå på lektion med interaktiv konstant japanska istället för textboksövningar hela tiden. Samt att det är ett himla roligt ämne egentligen, så att jag inte pluggar på kvällarna vägs upp av att jag läser extrakurser istället. Sjukt bra!

Annars är det en smula bittert att jag läser vägg i vägg med Bunka fashion college men blivit placerad på Dressmaker gakuin som min yrkesskola nästa år. Jag ska prata med studievägledaren på onsdag om varför, och om det öht går att göra något åt. Annars är jag fast med både skolan och en amerikan som jag helst av allt vill krossa likt den kackerlacka hon är (eller annat äckligt kryp)
Det känns som att jag kan skriva det öppet här, för ingen som förstår min blog kommer ändå någonsin att träffa henne. Not that I care om nån skvallrar för henne, egentligen. Men det visade sig tydligen att hon OCKSÅ ska läsa på Dressmaker gakuin, hallelelujah.
Oh well.

Jag har shoppat mer än vad min ekonomi håller för, och även fast jag vet att min mor läser det här kommer jag skriva det. Mitt humör den första tiden har varit i behov av onödigt krimskrams, accesoarer och skor, så jag har tillåtit mig själv. Det kommer bli en hårt hållen ekonomi framöver, så man får passa på när man "kan", så att säga.
Min syster är avundsjuk på mig som är i landet Japan, där man konstant är omringad av saker som väcker köpbegäret inom en, men det är inte så mycket att vara avundsjuk på om man inte har råd att köpa sakerna eller har en lägenhet att inreda med dem. Så tills jag har en egen lägenhet får jag nöja med mig att inreda mina vänners lägenheter i Sverige istället. Jag har planer, så vänta bara!

Så oerhört mycket har hänt under de här veckorna jag har varit här så det är omöjligt att framföra allt i punktform och återberätta varenda liten händelse och känslostillestånd, men jag ville mest få igång bloggen igen, och förhoppningsvis få det till en vana att skriva då och då så att de som inte har helgon kan följa mitt liv i landet långt borta.

Nuvarande sinnestillstånd: Närhetskrank. Jag är så orörd härborta att det är skrämmande! Det närmsta man kommer mänsklig kontakt är morgontunnelbanan, och den mänskliga kontakten vill man Inte ha, det vill jag lova.
Så antingen kommer jag inom kort kallt behöva kapa av faktumet att jag är närhetsbehövande, eller så kommer jag igla mig fast på varenda människa som tittar på mig. Inget av ovanstående känns särskilt lockande.

Jag avundas varje centimeter av hud som berörs av dina fingrar.

Ingelas liv i Japan har börjat, 153 veckor kvar.