Another month..

Eller mer skulle jag tro?
Jag dödade min första kackerlacka igår (den första kackerlackan i huset för säsongen var redan död, utslagen på duschgolvet)
I morse när jag vaknade låg det en mukade (en slags tusenfoting som bits och är somewhat giftig) och krälade på golvet nedanför trappan, intrasslad i vitt plasthår. Ibland är det bra att inte städa för bra, fast de påstås juh också att det är smutsen som drar till sig insekter (i alla fall kackerlackor) från början. Åväl.
Idag är det söndag, så jag antar att jag får använda ett par av dagens återstående soltimmar åt att städa och dammsuga.
Jag skulle gärna vilja veta varifrån de tar sig in dock. Att hus inte kan byggas utan hål till yttervärlden för kryp att krypa in igenom är för mig ett mysterium.

Så vad har hänt sen senast jag skrev?
Om jag kollar min kalender så är det skrivet nån liten notis nästan varje dag.
Åker till skolan på morgonen och kommer hem lagom till läggdags. Varje dag blir jag lika fascinerad över hur mycket man kan ha att göra.

Vi var i Kyoto och Kobe med klassen i mitten av Maj. Gick på lite museum, ett par föreläsningar men viktigast av allt så tror jag att det var där jag kom att känna mig som en del av klassen. Inte enkom den konstiga utlänningen som inte alltid har koll på språket.
Jag kom även väldigt nära en av de två killar vi har i klassen. Han är ursprungligen från Gifu (där jag spenderade en sommar för 3 år sen) och även om jag inte har en aning om vilken del av Gifu, och han inte har en aning om att det finns en vingård eller varit inne på Hard off vid universitet, så känns det ändå på nåt underligt vänster lite tryggt att ha en sådan trivial gemensam nämnare.
Hursomhelst så tror jag att han har blivit min närmsta vän i klassen. Han har utnämnt mitt hus på landet till sitt andra hem, och lovat att ta med sig plommonlikör som hans farmor/mormor (de gör ingen skillnad i ord på dessa två i Japan så jag vet inte riktigt vems mor) gjort i ordning när han åker hem från Gifu i sommar. Det känns bra att äntligen ha en japansk killkompis som inte har fysiska baktankar med vår vänskap. Att ha könsblandade vänskapsband i Japan är högst främmande och svårt att förstå för de flesta japaner.

I skolan har vi gått ifrån grunderna och får jobba lite mer självständigt. Läraren ger mig friare händer att skapa mer avancerade plagg, samt använda vilket tyg jag vill. Dock känner jag mig lite ringrostig efter alla år från gymnasietiden, och undrar om jag inte tagit mig lite vatten över huvudet. Men jag antar att även det lär mig en läxa i ödmjukhet, vilket vissa påstår att jag är i behov av o_O
Det är lite mindre än en månad kvar till sommarlovet, och fortfarande inget jobb. Dock tar skolan upp väldigt mycket tid och energi, vilket jag absolut inte finner negativt men en smula svårt att kombinera med jobbsökande.
De två senaste helgerna är de första sen senast jag skrev som jag känt att jag kunnat ta mina söndagar till att komma igen, läsa böcker och njuta av att bara existera. Jag borde bli bättre på att utnyttja sådan ledig tid till att leta jobb eller komma ikapp med göromål utanför skolan, men att bara andas är en lyx som jag gärna vill ta vara på, en stund till i alla fall.

Brev borde skrivas, email likaså. Jag borde sy kjolar av alla de stuvar tyg jag köpt på mig billigt och ta en långpromenad längs floden.

Jag ska bara...