Hur var det nu?

Jag skulle vara lycklig i en vecka, eller vad sa jag?
Jag var lycklig ungefär ganska så exakt 24h, sen infann sig tomheten igen. Den smyger sig på likt en ninja och tar en när man minst anar det. Fast den tar en inte på det bra sättet, mind you.
Det är kallt, det är ensamt, det är mörkt. Förmodligen är det bara min sinnesstämning, men jag vill inte befinna mig i min lägenhet just nu. Den är inte så varm och inbjudande just idag, just nu.

Det finns så mycket som jag skulle kunna skriva just nu som jag antar skulle klara upp en hel del av det som pågår i mitt huvud för de som läser, men det finns så mycket som kan hamna på fel skärm. Korkat av mig att ens ha en blog, men det är väl nåt man måste ha i dagens samhälle, eller?

Nej, det här inlägget kommer inte leda någonstans, så det är lika bra att jag lägger ner. Jag ska se om jag kan få liv i den här kvällen och göra något produktivt, eller åtminstone något som kan ge mig ett leende eller två.

Whoever reads this crap, have a nice evening.

Signing off.

Lycklig i en vecka..

Jag var på bio igår.
Jag kommer från och med gårdagskvällen att vara lycklig i en vecka. Minst!
Såg Stardust, helt underbart vacker och magisk och mysig. Eller. Jag vet inte om de orden är exakt de jag vill använda för att beskriva filmen, men jag antar att ni förstår vad jag vill säga. Den återupplivade en liten liten gnista om att kärleken faktiskt finns, gärna i ödesbestämt format. Om det är bra eller dåligt märker jag väl när effekten börjar avta och jag blir lika bitter och cynisk igen som jag var när jag vaknade igår morse.

Halsen känns dock bättre.
Min förkylning som jag prompt skulle dra på mig i måndags lagom tills min lilla Japan kom på besök lade sig aningens i helgen efter att jag lämnat henne på Svävarterminalen för hennes vidare äventyr till Göteborg.
Sömn och nostalgitrippar tillbaka till 90-talet kan lösa det mesta. Samt en gnutta Heroes och ett par bafucin.

Oh well. Cut the crap. Måste söka jobb.
Visserligen gjorde veckan och helgen att jag började trivas rätt bra som arbetslös. Massa timmar att lägga på käraste vännen Lucasarts ^_^;
Och nu ska jag beställa böcker från Bokus.

(Jag känner mig så liten och naiv när jag är lycklig.. Och jag tänker njuta så länge det varar!)

Återupplivande..

Ja, då var det väl ändå dags att försöka blåsa nån form av liv i min stackars döende blog.
Jag vet inte varför, men det känns som en lämplig sak att göra.

Dock kommer detta första inlägg om mitt nya liv bli väldigt kort, för vilken sekund som helst kommer Asuka att komma tillbaka från sitt äventyr till apoteket, och då vill jag inte sitta här och skriva en massa skräp om mitt liv, det får bli någon annan dag.

För just nu är jag sjuk och jävlig samtidigt som jag har långväga besök från Japan, så det är onekligen ingen bra kombination.

Men! Jag vill säga till mina gamla läsare som hittat tillbaka, och kanske nya läsare som fått för sig att mitt liv är intressant och spännande nog att läsa om, att jag uppmärksammat alla fruktansvärda grammatik- och stavfel i mina tidigare engelska inlägg. Så där skyller jag helt och hållet på att japanskan tog över min värld och tidspressen på ett internetcafé gjorde mig blind för det jag skrev. Så jag är inte käss (bara lite), utan jag har fullgoda ursäkter för alla fel jag må ha gjort då, och som jag idag ångrar men inte pallar rätta till (fatta sjukt drygt det skulle vara!)
Åh, såg nu också att då jag ändrade tidsinställningarna för att inte folk skulle tro att jag hade sjukliga vanor att vara uppe på konstiga tider, så ändrades alla mina äldre inlägg också till att anpassas efter svensk tid, vilket sux en smula. Så alla inlägg från Japan ska egentligen vara stämplade 8 timmar fram i tiden, om någon öht skulle läsa dem och dessutom tänka på tiden.
Jag är nog bara lite anal just nu. ごめんネ！

Anyways. Detta får bli det första stapplande steget till ett somewhat regelbundet "bloggande". Gawdh I hate that word.

じゃ、また。 今、日本語をしゃべるのはいいと思うんだ。