Sverige sverige fosterland

Då var det dags igen. Efter veckor av total tystnad har jag hittat ett alldeles ypperligt tillfälle att uppdatera bloggen igen.
Jag sitter i mitt gamla vardagsrum i min gamla lägenhet i mitt gamla Malmö. Säkerligen en fjärdedel av det som finns här är sånt som jag lämnade kvar när jag flyttade. Mest köksgeråd, handdukar och sängkläder, men ändock ger de mig en bekant känsla. Inte mycket annat är sig likt i lägenheten. Ommöblerat, omorganiserat. Så det känns fortfarande som om jag är en gäst, vilket jag tror är bra för distansen.

Mycket känslor i mig. Örebro var vackert, snöklätt och kallt så som jag hade hoppats på. Det kändes precis som att hälsa på mamma när jag fortfarande bodde i Malmö. Gästrummet, bilturerna, knata på stan med vännerna. Allt var som förr och det kändes så himla bra! Hade önskat mig minst en vecka till för att hinna träffa fler folk, åka på fler utflykter, men jag kan också känna att det var en lagom tidsram jag hade däruppe. Hade jag stannat längre kanske jag hade tröttnat och önskat mig därifrån. Nu lämnar jag Örebro med enkom fina minnen och varma känslor.

När jag kom till Malmö däremot kändes allt annorlunda. Då jag inte skapat mig vanan att hälsa på i Malmö (då jag bodde där) så känns det mer påtagligt att jag bara är här för en kort stund. Allt som måste göras, alla som måste träffas. Jag har en liten klump i magen av känslan av att jag inte kommer att hinna med allting innan jag måste åka. Det är inget tvång jag känner, att jag Måste avverka vissa saker. Det är viljan att göra allt och inte ha tid med det.

Igår gick jag loss och shoppade upp mer pengar än vad jag egentligen borde ha gjort. Men efter nästan 2 år av att sporadiskt hitta kläder som sitter någorlunda bra blir man helt extatiskt när allt man provar sitter fantastiskt! (eller åja, åtminstone Nästan allt ;P) Jag skulle gärna gå upp på stan och göra samma sak igen. Shoppa lika mycket till och rensa garderoben när jag kommer hem. Men men. När jag blir stor!

Så vad har hänt i Japan sen sist då? Jag vill minnas att jag skrev under ledigheten jag hade efter bunkasai. Efter det rasade det på med kyousei-jisshuu, som betyder att vi fick andra klassarna som lärare. De skulle övervaka och ta hand om oss medan vi designade och sydde en jacka, fast jag mest körde mitt eget race och det blev bra till slut ändå.
Nästa projekt är att vi ska sy en jacka (alt. en kostym) i valfri design. Jag lyckades få till min design också så att även om jag syr den i japansk standardstorlek (dvs väldigt väldigt litet) så kan jag få på mig den! Jag känner mig hiskeligt stolt, då jag efter många om och men bestämde mig för att sy en skinnjacka, med stickade ärmar ^^
Jag hoppas innerligt att det ska gå som jag vill!

Vi flyttade juh också i allt ståhej. Det gick otroligt smidigt då vi bjöd in alla vi kände till ett grillparty/flyttfest. De bar några lådor, åt lite mat, drack lite, och på några timmar var allting utom disken flyttad till nya stället. Dock fortsatte festen till långt in på natten, och jag skaffade nya vänner och allt var väldigt trevligt.
Jag blev även med skateboard! En av Panias bekanta hade en till övers som han inte använde längre, så nu har jag börjat åka bräda och bondat med Asakas lokala skateare. Det är otroligt roligt, och man får lite samma känsla av ledsamhet nu när det regnar som när man åkte inlines som mest.
Ska se om jag inte kan ha råd att köpa mig en egen bräda också till våren. Det känns himla fint att ha något att göra och bli bättre på igen!

Annars vet jag inte. Jag träffade Cindy för första gången sen Oktober bara nån vecka innan jag åkte till Sverige. Jag vet inte varför det blev så att vi slutade ses, men jag antar att vi behövde en paus. Det kändes i alla fall precis som vanligt när vi packade oss iväg till en spelning med Mimiunagi, vilket är precis som det ska vara. Vänskap som håller att man inte hörs varje dag är bra vänskap, och precis sådan som jag vill bevara och ta hand om.
Chanchan fick jag också chans att se några gånger innan jag for. Han hade tydligen tänkt följa med till Sverige, men sen bestämt sig för att jag inte skulle ha tid för honom, helt utan att rådfråga mig! Så han bokade biljett till Usa istället. Hiskeligt korkat, men jag hoppas att han har trevligt därborta ändå. Snart är det väl dags för honom att ta sig till Japan igen och åka till Taiwan med familjen. Jag avundas honom lite som har förmågan att spara och resa så mycket som han gör, men jag antar att det hela i slutändan handlar om att vi har helt olika prioriteringsfaktorer i våra liv. Jag har fåfängan, han har resorna.

Nu är kaffet slut och jag känner att det är dags att borsta tänderna och få lite liv i mig. Ta tag i lite läxor som ska göras och långsamt starta upp dagen. I eftermiddag ska jag träffa Hjalmar, ska bli himla skoj att se honom igen!
Både plus och minus med att alla jobbar om dagarna. Jag får tid att göra läxor vilket jag inte kommer hinna när jag kommer hem, fast jag får färre timmar att disponera över de människor jag vill träffa.
Åväl, allting löser sig, tror jag ^^

Over and out! Om du skulle befinna dig i Japan 9-10e Januari har jag fest i min lägenhet, så kom förbi ^^
Peace!