Stoppa mig Juni

Det är första Juni i Japan nu.
Den här veckan har gått i sjukdomens tecken, och försvunnit i ett dis.
Jag har träffat Johanna, Asuka, piercat två klasskompisar och köpt böcker på japanska som jag ska läsa. Jag har pluggat, skrivit en halv presentation om skor och varit i både Ginza och Yokohama.
Reiji fyllde 28 i fredags och jag gjorde kokospannkakstårta med banan och chokladfyllning. Vi åt sukiyaki i lobbyn när jag kom hem från att ha träffat Asuka, och jag och Asuka åt på en vegansk restaurang för att sedan mumsa vegansk tårta på ett café i Shibuya.
Jag har ätit MachaMcFlurry och moffat kakor till förbannelse.
Jag tror att jag ska anamma den asiatiska trenden diet från och med måndag. Hah, som om liksom.

Maj har gått läskigt fort och snart är det dags för slutprov på läroboken. Efter det är det friendcamp i Nagano och så är det väl sommarlov. Då ska jag fylla i min tatuering och åka på trancefestival (förhoppningsvis festivaler) i skogen och förhoppningsvis ha skaffat mig en cykel så att jag kan cykelutforska Tokyo.
Och kanske ska jag ha ett jobb, så att jag kan tjäna pengar och ha råd att flytta till egen lägenhet i Oktober och kanske åka på lite semester när jag har lov.

Det är Juni med 8 minuter, och jag ska sova på en liten stund och plugga ett par timmar imorgon innan jag ska ut på ytterligare äventyr. Jag ska lära mig alla kanji jag behöver kunna till på måndag och skriva klart skopresentationen. Hitta bilder på skor och komma ihåg att ta med mig det.

Jag får ont i huvudet av att tänka på att jag börjat forma ett liv här med rutiner som involverar att plugga, organisera med tvättider och matlagning och ekonomisk hushållning.

Godnatt. Bara 148 veckor kvar.