Sköna Maj välkommen..

*nynnar lite*
Idag hade jag som plan att åka till Shibuya efter skolan och köpa hårfärg och kika in på Quintrix för att se om det fanns något intressant som lockade till helgen. Vi har långledigt och imorgon ska jag träffa Asuka, på lördag Kumiko och på söndag kanske jag ska på livespelning. Japansk crust punk, kan bli intressant. Så jag tänkte att jag skulle slå två flugor i en smäll och gå ut och dansa nån utav kvällarna, men jag antar att jag får ta Shibuya imorgon, dock skulle det regna tyckte jag någon sa.

I alla fall är jag glad att jag inte åkte till Shibuya, utan åkte hem. I lobbyn hittade jag Goreiji (eller bara Reiji som jag lärt mig att man kan kalla henne) sittandes nedsjunken i soffan, så jag slog mig ned bredvid henne.
Föraningarna jag hade igår om att hon och Link håller på att frysa ut mig för att jag uttryckt mitt hat mot det här boendet (en del i processen att bli min vän är att ta del av min bitterhet) och är allmänt negativ from time to time försvann lite under eftermiddagen. När jag pratar med Reiji och Link inte är i närheten så pratar vi verkligen. Jag vet inte vad det är, men med Link går det inte att prata på samma sätt. Jag tror inte att det är japanskan det hänger på, utan bara att vi inte synkar ihop oss.
Jag berättade för Reiji att jag ville besöka Shinjuku Ni-chome, gaydistriktet, och hon undrade varför. Jag berättade att jag är bi och hon frågade om min familj visste och om de var ok med det och jag försökte förklara att människor i Sverige överlag är lite mer överseende med sådant än de kanske är i Asien. Det gick sådär. Men hon verkar i alla fall genuint acceptera faktumet och jag är inte konstigare för det.
Sen upptäckte vi att Senkyuu (eller thank you, som om det sägs på japanesiskengelska blir väldigt likt Senkyuu) fyller år idag, och vi undrade varför ingen sagt något till oss. Så vi luskade reda på hans nummer och ringde och grattade, sen så bakade vi en cheesecake. Den står i kylskåpet fortfarande men vi ska ge den till honom så fort Link kommer hem. Hon ska tydligen få i uppdrag att köpa alkohol o läsk på vägen hem, vi ska ha fest! (Fast det vet han inte om) Åväl. Jag hoppas att han blir glad för kakan, han ska tydligen tycka om ost och den är verkligen tokgod! Vi betalade dyra pengar för philadelphiaosten, sen hittade vi digestive med citron- och honungssmak. Umai! Som man skulle uttrycka det här.

Så vi har pratat drömmar och giftermål och framtidsplaner och ungdomsminnen och kärleksbekymmer. Vi har bakat och lagat mat, och pratat om hur viktigt det är med ett riktigt kök! Så det känns inte som om de kommer frysa ut mig. I alla fall inte Reiji.
En annan aspekt med våra långa samtal som jag finner mycket lärorik är att hon är den som pratar mest. Hennes japanska är mer ordrik och mer sammanhängande än min, så jag sitter mest tyst och lyssnar, lär mig nya ord och får nya aspekter på livet. När jag är hemma i Sverige har jag alltid en känsla av att jag pratar sönder mina vänner, så det kanske är en bra lärdom för mig att hålla tyst då och då och faktiskt lyssna. (Misstolka mig rätt nu, kära vänner. Jag lyssnar på er, men jag är medveten om att jag är en jäkel på att öppna käften ;P)

Jag vet inte om jag fått med allt jag tänkte få med när jag satte mig här. Jag har bryggt mig en kopp kaffe och ska se om det är något jag behöver fixa med innan festligheterna börjar.

Sköna Maj välkommen, jag tror på dig.