Snällhetens dag..

Ja, idag måste det onekligen vara snällhetens dag.
Fastän vi båda var sena så ringde Link till mig i morse när hon var på väg ut och frågade om jag var på väg och väntade så på att jag skulle komma ner och knyta på mig kängorna.

Testet första lektionen gick snabbt så jag fick en 20 minuters rast då Cindy (en taiwanesisk tjej i min klass) följde med mig till sjukrummet på skolan. Jag har haft smärtor liknande de min laktosintolerans orsakade mig när jag var yngre nu de senaste veckorna, så jag tänkte att det är nog bäst att gå och kolla så att jag inte fått magsår eller nåt. Okej att maten här är förskräckligt osnäll mot magen, men come on, det här är bara löjligt tyckte jag.

Efter skolan följde hon även med mig till kliniken, hjälpte mig med japanskan (hon har ändå bott här i ett halvår och är lite mer van vid saker och ting, även om vi går i samma klass) och var hur söt o snäll o hjälpsam och tålmodig som helst! Dock såg hon en smula livrädd ut när jag påtvingade henne en kram hejdå. Jag förklarade mig dock med att det är sed i Sverige, vilket verkade få henne lite lugnare XD

Läkaren var även han en av de snällaste jag träffat. Han skulle kolla hals och tunga och skrattade mest när jag sträckte ut tungan och frågade om det inte var svårt att äta, eller om det inte var piercingarnas fel att jag hade ont i magen.
Sen frågade han om min scar när han undersökte min mage, och jag förklarade och han svarade med ett ah, kirei ni suru tame ni, vilket är typ för att göra något vackert. Han verkade inte alls tycka att det var särdeles konstigt. Bra läkare!
Dessutom kunde han en hel del engelska ord, vilket underlättade litegrann när jag skulle försöka förklara varför jag var där.

Hujja. I alla fall trodde han inte att det var mer allvarligt än så att jag absolut inte vant mig vid maten, är sjukt stressad, och att magen helt enkelt får sig en massa daglig stryk på grund av detta. Han skrev ut lite mediciner som jag ska äta nu i en veckas tid och så får vi se vad som händer. Hela kalaset gick loss på 1820 yen, och då fick jag ändå 3 olika sorters mediciner att ta 4 gånger dagligen. Jag har nog aldrig kommit så billigt undan!

Så ja, idag är en bra dag, även om jag hade planerat att möta upp Simon (en forskarstipendiat) för lite utbyte av intryck och tankar och information om eventuella utbytesstudier för syster. Men men, det är en vecka nästa vecka också, och nästa fredag ska vi tydligen åka till Disneyland. Rätt absurt faktiskt. Jag har inte bestämt mig för om jag ser fram emot det än eller inte.