Ledig måndag i landet långt borta..

Jag sitter just nu med en frukostskål nudlar från Korea. Det är starkt, men sjukt gott.
Jag har ont i hela kroppen. Jag har ont i delar jag inte trodde fanns. Jag har ont i vader jag trodde sedan länge hade förlorat förmågan att ha ont. Jag har träningsvärk från 6 timmar konstant dansande, but boy was it worth it!
Efter att ha blivit lämnad i Shibuya strax efter 9 i lördags, ett par timmar tidigare än vad jag från början tänkt (dock hade jag inte bekräftat detta, så jag antar att jag får skylla mig själv för min naivitet ibland) så försökte jag förgäves få tag i någon att fördriva lite tid med. Joel satt på nomihoudai (drick allt du orkar och kan för en viss summa under en viss tid) och skulle vara klar vid 11. Dock när jag drivit runt en stund, ätit på subway och handlat kaffe och bulle på en kombini och ätit det också så får jag ett sms där det står att han och hans vänner ska förlänga sin vistelse på izakayan till kl. 12. Det är en 16 minuter tågresa till Tamachi från Shibuya så jag sölar på stegen och sätter mig på ett tåg. Hittar en toalett på Tamachi station och fixar till sminket lite och kollar håret, fåfängan får fördriva ett par minuter av mitt liv innan klubben öppnar.
Hade jag dock stått med facit i hand hade jag kunnat åka från Shibuya mycket tidigare, då det tog mig en bra stund att hitta till klubben öht. Japaner är inga mästare på att rita kartor alla gånger, så det var en förvirrad promenad, som var längre än jag trott, tills jag hittade rätt.

Men jag ångrar inte en sekund av den något långsamma färden dit. Det var värt varenda minut av ensam väntan och vandring upp och ner för samma gator i en öde stadsdel i Tokyo. Musiken var underbar, inte en sekund kunde jag sitta still. Hungern jag vanligtvis brukar känna av mitt i natten infann sig inte förrän jag satt hemma framför datorn vid 9-snåret igår och bestämde mig för att äta frukost.
Vätskebalansen hölls upp av snälla japaner som bjöd på vatten, iste och nån form av sportdrycksvatten som inte är sportdryck.
Det var himla bra för mitt självförtroende att åka dit själv, inte minst när det gäller mitt självförtroende inför min japanska. Jag pratade med hur många som helst den natten, har 3 nya nummer i min mobiltelefon till människor jag faktiskt vill träffa igen. Jag börjar känna att jag kanske kan styra upp något slags liv här borta. Kanske inte bara hänga på Asuka och Johanna, även om jag mer än gärna träffar dem så ofta jag kan.

Och på tal om Johanna ägnade jag gårdagen med henne och hennes karl Shinji som är på besök från Kansai. Utan att ha sovit något tog jag en dusch och bytte kläder, sen satte jag mig på tåget mot Asakusa. Vi åt krossad is med smak och kondenserad mjölk. De tittade på tempel jag redan sett för många gånger då jag bodde i Asakusa för 2 år sen.
Vi fortsatte till Shibuya, köpte lite mat på en kombini (eller de gjorde, jag hade obento med mig, hell yeah för husligheten) och traskade iväg till Yoyogiparken och hittade en bänk där vi hade lunch.
Vi traskade vidare och tittade på Meijitemplet, där de hade en Ikebanautställning som jag inte orkade fota, men det var fint i alla fall.
Vi fortsatte till Harajuku där det var på tok för mycket folk för att vi skulle orka slösöndagsögonshoppa, så vi tog en kaffe och bestämde oss för att åka hem istället. Då hade vi varit igång i 6 timmar, utan att ens ha märkt av att tiden rört på sig.
Johanna berättade om sitt nya jobb. Hon ska lämna den dåliga skolan i Saitama och flytta ut i skogen istället, men hon får en större lägenhet och högre lön, samt att skolan verkar mycket trevligare och arbetsuppgifterna roligare. Så jag är glad för henne.

Idag är tanken att jag ska städa, sådär på riktigt städa och dammsuga. Sen borde jag slänga i nån tvättmaskin, om jag ids. Annars är det plugg som står högst upp på prioriteringslistan, även om jag gärna skulle skjuta undan det idag också och träffa folk istället. Allra helst skulle jag vilja hitta någon som inte skulle ha något emot att ge mig en massage.

"I've been thinking about you baby,
Almost makes me crazy,
Come and live with me

Nothing's right, if you aint here
I'd give all that I have, just to keep you near"