Dagar som räddas är de bästa.

Det är inte förrän efter man slitit av hälften av all tejp likt ett barn på julafton som man börjar hoppas på att det inte är ömtåligt innehåll i paketet.
Den här dagen började så dåligt! Jag vaknade tjock i halsen, snorig och med känningar av febern jag tror att jag hade igår. Ville inte alls gå till skolan, men ville visa min lärare att jag för en gångs skull pluggat och skulle skriva bra på kanjiprovet! Bara för att komma dit och inse att jag pluggat på nästa veckas kanji. Så även denna vecka lyckades jag klämma åt ett poäng på kanjitestet, och göra min lärare besviken.
Jag ringer till Johanna under lunchen och får lite tröst, det är skönt att höra hennes röst, även om jag vet att vi inte pratar vidare gratis (det är dyrt att ringa i Japan tyvärr =/) så är det fint att få en uppdatering och någon som säger positiva saker som att jag är sjukt förberedd till nästa vecka iaf!
Åväl, på posten gick det smidigt, lektionerna efter lunch flöt på. Pratade med Michael och Lisa om våran skopresentation nästa vecka, jag känner peppen lite faktiskt, och hoppas på att få ihop något på onsdag som jag kan lägga fram på torsdag.

På hemvägen inser jag att jag kan köpa sojamjölk på gulakonbutiken som faktiskt finns på vägen till Nakano-Sakaues tunnelbanestation, på så sätt slipper jag omvägar i Hounanchou. Jag betalar interneträkningen, handlar mat till ikväll och betalar min elräkning på hutlösa 441yen (haha)
I brevlådan ligger ett brunt litet paket och väntar. Min dag är räddad.

Jag är svettig, hungrig och jag måste vara trevlig mot Link när jag hämtar min middag för hon har bestämt sig för att vakna och laga mat. Men det får gå, jag kan nog göra till och med det med ett leende nu!
Jag är här för att JAG ska lära mig, även om det skär i hjärtat att se min söta lilla 150-lärare bli besviken ännu en gång =/

Åväl. Äta var det.
Och det är inte jag som är dum, det är posten, det kommer du förstå inom sinom tid hoppas jag =)

Puss!