Som en vind..

Maj kom efter vad som tycktes som en oändlig väntan, och nu rusar Maj förbi i sådan fart att jag knappt hinner med. Idag är det torsdag, igår trodde jag att det var tisdag. Imorgon är det fredag och sen är veckan slut.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har så mycket och absolut ingenting att berätta. Tankarna i dans med vårvindarna.

Varför är tanken på förstörelse så tillfredsställande?