Kalla fingrar.

Det har blivit kallt i Tokyo.
Jag sitter med mössa och vantar och halsduk. Det ligger runt 10-15 grader om dagarna nu, men i Japan har de inte konstant inomhusvärme som i de flesta fall i Sverige, utan temperaturen inne ligger inte många grader över den utanför fönstret.
Man blir fasligt omotiverad när det är kallt, och även om jag lyckades somna hyffsat tidigt kom jag inte ur sängen förrän halv 11. Sen gjorde jag ingenting. Har tittat på tygbitarna som ligger på golvet och som förhoppningsvis snart ska bli ett par nya byxor.
Har tittat på högen av läxor som jag haft en vecka på mig att göra.
Har tittat på breven som borde få svar och lagt fram brevpapper och pennor och ska ta tag i det så fort händerna tinat upp av det nybryggda teet.
Tog en promenad, men den blev kort.
Ska försöka ta en till innan natten faller. Känna att jag gjort nånting idag, utöver att stirra i tomma intet och försökt få mitt internet att leka snällt med mig.

Hade gärna tagit en promenad hem till en vän. Kanske till och med så att jag kunnat ta cykeln om det var lite långt att gå. Men här finns ingen vän inom cykelavstånd. Ingen som jag kan ringa och spontangästa för en kopp te och tomt prat.
Meningslöshet känns inte lika meningslöst när man är två. Det blir liksom inte meningslöst längre.

Så vad har jag gjort nu då när jag varit ledig? I torsdags hade Reiji bjudit över Midori-sensei på lunch, och jag skojar inte när jag säger att vi åt konstant från 1-4. Gyouza i överflöd, misslyckade raggmunkar med hemmagjort äppelmos (folk påstod att de var goda, men jag hade velat lyckats) sjukt mycket frukt, sockrad sötpotatis, lite kycklingbitar som tog slut innan jag hann smaka och på det efterätt bestående av bönmos med mjölk (för de som dricker det) cheesecake och hustrukakor från Taiwan.
Jag hade efter det gjort det dumma misstaget att tacka ja till Heidis erbjudande om att käka middag ihop, men jag fick knappt i mig den lilla portion sallad och den fjärdedel okonomiyaki som Heidi lät mig smaka. Vilket var fett surt för okonomiyaki var gudomligt! Första gången jag åt det och jag kunde inte ens frossa XD Ska lätt gå tillbaka och äta det nån gång när jag är hungrig =)

I fredags skulle jag sy byxor, då Johanna oturligt nog däckat i öroninflammation och var tvungen att ställa in vårat jobhuntande. Jag pusslade lite med byxorna, men sen blev jag utdragen av Heidi till Ni-chome. Det var hiskeligt trevligt, bortsett från att Heidi "övergav" oss rätt tidigt på kvällen för att hitta lovehotel med Micke, som åkte hem i lördags morse.
Men det var okej, Jeremy var där, och när alla andra gått hem för att de hade olika viktiga ärenden att ta hand om under lördagen så blev vi kvar med 2 mycket trevliga gayjapaner. Vi gick till dansgolvet på Arty Farty och Jeremy lyckades få den ena japanen intresserad av honom och sen ägna hela kvällen åt att hångla med den andra.
Vid en halv 4 gav vi dock upp och gick hem. Jag hamnade på Jeremys köksgolv under två tunna filtar och vid 9 vaknade jag och tyckte att det var dags för lite varm oden och ett tåg hem till Hounancou.
Blev dock ingen oden utan sötpotatistempura och en friterad tofuburgare från min lokala suupaa istället. Hittade Reiji i lobbysoffan och fick sällskap vid frukost ^^
Duschade av mig rökdoften och ägnade även lördagen som en zombie. Stickade lite, pillade lite med byxorna, drack slut på mitt kaffe (och jag har ännu inte hittat nytt då de slutat sälja mitt kaffe också! Jäkla japaner som bara ska beröva mig på allt som jag finner bra och användbart =/) Bjöd hem mig själv till Johan och Mikako på fika, fast jag fick middag istället. Blev juh iofs inte ledsen för det då det bjöds på sojamjölksnabe (nabe=gryta) fylld med 4 sorters svamp, 4 olika sorters tofu, 3 sorters fisk och purjolök. Till det serverades även sötpotatis, lotusrot och diverse andra ångkokta grönsaker. Jag åt så mycket att jag inte ens fick plats med dessert! Haha, that's a first.

Promenerade till och från Numabukuro och insåg att det är sådär läskigt nära det också. Tog 1 timme på hemvägen, en smula längre på ditvägen då jag stannade och tog omvägar och hade mig för att fördriva lite tid och känna att jag faktiskt rörde på mig. Sen det blivit kallt har jag slutat jogga, en högst dålig utveckling.
Dock kommer nog allt detta gående visa sig ohälsosamt för min ekonomi. Bilder på varför slängs upp på bilddagboken inom kort. Även om jag under min promenad hem hittade 1000 yen utanför en ramenrestaurang XD

Ja idag då? Idag som sagt har jag inte gjort någonting öht. Jag förstår inte vart all min omotivation kommer ifrån, och vad som ändå får mig att fortsätta.

Well, no time to ponder the wonders of the human brain, jag har brev att skriva!

Jag önskar så att jag hade en karls metabolism så att jag kunde mula kakor till mitt te.
Eller att jag hade en karl som kunde hålla mig varm och betala mitt gymkort(?). Vilket som hade varit välkommet just nu.