愛を見せよう。

　私にとって、愛は人生の大きな一部です。友情、恋、家族との愛は全部必要だと思います。手を握り合っている人、または誰かを愛している人を見ると、自分も愛を感じられることになるのではないでしょうか。
　日本では、愛を見せる人はほとんどいません。若者の中にも少ないと思います。岐阜に行ったとき会った二人は恋人だと外から見るだけでは全然わかりませんでした。だから、友達から二人は恋人なのだと聞いた時驚きました。私は恋人のそばにいるときそんなに冷静な顔ができません。馬鹿みたいな笑顔で、手をちゃんと握ります。皆に見せるわけではなくて、ただ、その人に私の気持ちを伝えたいのです。言葉だけで「大好き大好き」と何回も繰り返したら、ちょっと、うるさいでしょう？でも、恋人に対してだけではなく、友達に対してもそうです。女でも、男でも関係ないです。
　ある日、仲良しの友達と散歩していて、手を少しだけとりました。その場面をほかの友達に見られて、「ええ~、恋人みたい」とニコニコ言われました。悪い意味ではないとわかっていたのですが、ちょっと、「へ、そんなに変なことですか」と考えてしまいました。
　誰かが、皆の前で、「この人が大好きだよ」と体で表現したら、周りの人にもその嬉しくて、きれいな気持ちを伝えることになると思います。例えば、以前、こんなことがありました。電車に乗ったとき、普通のように小声で話していた年をとったある夫婦を見ました。夫婦だとイメージができたけれども、降りるとき二人が手を握り合うのを見て、心の中で喜んで笑顔になりました。その光景は、私のその日を明るくしてくれました。人々の笑顔は、悩んでいる顔よりずっと良いでしょう？時々言葉だけでは足りません。笑顔や手をとったり、抱きしめたりしたら、何も言わなくても、その人の大切さを体で伝えることになるのではないでしょうか。何気なく。
　これは私の個人的な考え方なんですが、日本人はグループになりがちだから、自分だけが愛を見せたら、グループから外れた人たちみたいに思われてしまうと心配な人、または愛を見せるのは恥ずかしいと考えてしまう人がいるかもしれません。でも、皆が皆に勇気を出して、愛を伝えたら、そんな心配は必要なくなるのではないでしょうか。愛は恥ずかしいものではありません。愛は息のように人生に必要なものだと思います。
　愛を毎日感じられたら、世の中はもっと良いところになれると思います。自分の愛も、ほかの人が見せてくれる愛も。
　だから、愛を見せる人が珍しくなくなるように、皆さんも、愛を見せましょう。

För de som inte förstår japanska kanske ovanstående kan kännas en smula elakt, då jag inte tänker skriva någon översättning, men för de som kan japanska (vilket nog bara är Johanna utav mina läsare) så skrev jag med det. Kan visserligen skriva att det handlar om kärlek, att japaner är sjukt dåliga på att visa kärlek öppet och att världen skulle bli så mycket bättre om alla tyckte om varandra. Typ.
Idag deltog jag i årets Speech contest under Bunkasai (kulturfestival, more or less) vilket går av stapeln samtidigt på samtliga universitet (gymnasium också?) Det ställs till med shower, utställningar, matförsäljning och annat trevligt. Och så Speech contest för oss på BIL. Men då den gick av stapeln första dagen av tre var det nog inte många utöver lärare och klasskamrater som kom och lyssnade. Vilket jag personligen tycker var en smula tråkigt, men vad ska man göra? Det var juh inte så att jag berättade för särskilt många att jag skulle delta, då kanske folk till och med hade kommit. Hmm, jag vet inte.
Iaf så är den japanska delen ovan mitt speech som jag framförde.
Det gick bra, var nog lite lagom nervös men kom av mig halvvägs och blev totalt blank i huvudet o_O Vet inte om det var brist på träning eller bara nåt som hade hänt either way. Missade en mening i slutet (自分の愛も、ほかの人が見せてくれる愛も）Så jäkla dum del att missa, men men.

Jag vann inte, men jag fick 審査員特別賞, vilket i stort sett betyder domarens specialpris, vilket i stort sätt betyder att jag är bäst ;P
Mina lärare var stolta över mig, och Nishimura-sensei (den enda manliga läraren vi har) sa att han blev väldigt inspirerad till att visa kärlek ^^ det tyckte jag var fint =)
Dock blev jag en smula "utskälld" av en lärare som kommit till vår klass ett par gånger då våra reguljära lärare inte räckt till. Första gången hon kom var jag dyster och bitter och vägrade gå med på att vi skulle skriva 作文 (uppsats), så jag förstår att hon inte riktigt kunde föreställa sig att jag skriver ett helt speech om vikten att visa kärlek och att japaner är sjukligt dåliga på det. Men vi kramades och kom överens om att bara för att man Vill ha en värld där alla visar kärlek till varandra hela tiden så är det inte alltid viljan enkom räcker till. Skulle kunna skriva en helt ny uppsats bara om det ämnet, men jag tror att jag tar den korta versionen här och nu.
Hon tyckte i alla fall att det var mycket bra att jag fick visa mitt verkliga jag innan jag slutar på skolan. Antar att jag varit rätt duktig på att ge ett dystert intryck, vilket inte alls är den person jag vill vara.

Jag tittade på Bunka fukusou gakuin (?) fashionshow idag, och det känns onekligen som att sådant mode enkom funkar i Japan. Det är stört omöjligt att ha på sig kläderna till vardags, och det verkar som att juh mer krimskrams, blingbling och konstiga former och färger man sätter på ett och samma plagg desto bättre! Visst att det är helt fantastiska kreationer som man kan ägna flera timmar åt att titta på och ändå hitta nya aspekter, former och idéer, men måste man verkligen samla 15 plagg i ett?? Jag vet inte hur jag kommer överleva om jag ska gå på samma skola som överkreativa japaner. Jag är ändå rätt simpel i min design, speciellt i jämförelse!
Ibland känner jag att det är skönt att jag inte ska gå på Bunka, samtidigt som jag ibland kan känna att jag vill för att se om jag klarar av att mäta mig med dem ;P

På tal om which, jag ska juh sy ett par byxor tänkte jag.
I förra veckan var vi lediga på fredagen, så torsdagen ägnade vi hemma hos Yupei med att baka, laga mat, äta oss proppfulla och se än fler dåliga skräckfilmer. Den ena vi hyrde var till och med på tyska!! (Cindys fel, hon läste inte på baksidan vad orginalspråket var ;P) I alla fall. Vi karvade pumpor och hade a blast oavsett. På fredagen vaknade vi och spelade lite Wii, och åt än mer. (Yupei hade gjort kanderade äpplen som jag seriöst trodde skulle fräta sönder mina tänder efter 2 tuggor o_O) När Changyang var tvungen att åka hem drog vi flickor till Kawagoe som är en liten gemytlig stad som har, liksom Örebro, en stad i staden. Gamla hus från Edo finns att beskåda tillsammans med lite shoppinggator och ett godistown. Mycket gott fanns att köpa, men jag nöjde mig med sötpotatisflavoured mjukglass och sembei (hårda riskakor i alla möjliga olika smaker, mycket gott ^^)
I alla fall. I Kawagoe hittade jag ett tyg som jag kände att najs, det här kan nog bli riktigt sweet byxor. Men sen tänkte jag också att nää, jag har juh redan hittat ett tyg i skolan som jag vill sy byxor av så jag köper inte det här. MEEEEHN! Tror ni inte att idag när jag kollar i skolans butik så A: tyget jag vill köpa är det typ 1 meter kvar av (jag behöver minst 2) och B: det är inte Alls bättre än det jag hittade i Kawagoe! Så nu måste jag antingen åka tillbaka till Kawagoe (vilket är 1140 yen t.o.r.) eller hitta ett nytt tyg jag vill sy byxor av. Chou mendoukusai! Så jäkla typiskt mig att försöka tro att jag är ekonomisk -_- Borde ha lärt mig att gäller det tyg är det lika bra att köpa vad jag än snubblar över som jag vill skapa utav ;P Hmm, come to think of it, hittade juh faktiskt ett annat tyg i Kawagoe som jag kan tänka mig att sy en jacka av. Kanske ska överväga att åka tillbaka ändå. Hmhm.

Garnletandet för min halsduk går inte heller så bra. Hittar inget som jag känner är tillräckligt fint eller tjock eller passande. Men där gör det inte lika mycket. Än behövs inte vinterstass när man går ut, så det kan vänta tills jag hittar det "perfekta" garnet ^^

På torsdag kommer en av våra lärare hit och ska äta middag med mig och Reiji. Det var helt Reijis intiativ, jag blev bara tillfrågad om jag ville vara med ^^ Det är jag så gärna! Ska försöka baka tunnbröd i stekpannan. Synd bara att jag inte har något svenskt att bjuda till. Oh well, hon blir nog glad för vad som.

Nu ska jag ta och försöka planera min vecka och se om jag kan komma iväg till Kawagoe någon lämplig dag och inhandla tyg. Skulle vara perfekt att åka imorgon, men då är det röd dag och butikerna har garanterat stängt. Dumt, tycker jag.