En helt vanlig fredag i Tokyo.

Klockan är 2 minuter i 11 skrivande stund. Jag har en kopp te och marknadsgodis som min kära mor skickade i mitt födelsedagspaket. Jag har precis sett en högst söt kärleksfilm som alltid när jag ser högst söta kärleksfilmer gett mig blandade känslor att ta hand om.

Link sitter i sitt rum och pratar på skype, fast skriker är nog ett mer passande ord. Den flickan (liksom så många andra på skolan) har inget medvetande om sitt eget röstläge. Får jag inte tinnitus av för mycket klubbande kommer jag definitivt få det av min omgivning.

En tillflyktsort, dansgolvet. Mina helger går i sömnbristens tecken och jag har bytt pluggtimmarna mot att sova igen. Men hade jag haft ett normalt boende hade Johanna kunnat stanna över imorgon. Då hade vi inte behövt ta vår tillflykt till dansgolvet, även om jag gör det för att jag tycker om det. Men ibland vill jag bara ha en vanlig helg, som inte innebär att mina vänner behöver åka hem med sista tåget.
Ibland får jag för mig att jag vill leva Svenssonlivet. Fast bara om jag får bli lyxhustru. Så redan där kan jag juh stryka tankarna och fortsätta med pluggandet i Tokyo. Även om det är oerhört påfrestande att bo där jag bor, inse att den enda vän man har i plugget (som sträcker sig till mer än ytliga konversationer) går en på nerverna och isoleringen i vardagslivet snart är ett faktum. Mina tillflyktsorter är snart inte tillräckliga för att jag ska få den näring jag behöver.

Vad oerhört mörkt och dystert mitt inlägg blev. Har inte skrivit på över en månad och det här är vad jag ger er? Lite taskigt tycker jag allt.

Markus kom hit sista September. 2 veckor fick vi tillsammans och de 2 veckorna kändes som ett andetag och när han åkt hem och tårarna torkat på tåget från flygplatsen så kändes det nästan som att han inte varit här över huvud taget. 6 månader av att behöva vänja sig vid att han är en röst och en skepnad i en delvis fungerande webcam så blev hans verklighet på nåt sätt overklig.

(bilden är oärligt stulen från Markus, men jag tror inte att han bryr sig. Den är väldigt talande i alla fall. Suddiga och glada, och en klocka som är tokskev XD)

Även om han såg till att lämna efter sig en riktigt elak svensk förkylning som jag precis lyckats skaka av mig. Han kom också med ryggsäcken full av mat, som tillåtit mig att äta grötfrukost och fått mig att inse att den japanska chokladen suger.
Så nu vet jag inte hur jag ska stilla mitt chokladbegär om jag inte blir stammis på IKEA eller etablerar månatliga försändelser från Sverige.
Åväl. Kanske är bra för mig att inte äta choklad. Dessvärre visade sig mannagrynnen husera mjölbaggar, så adjö mannagrynsgröt. En högst sorgsen dag, men havregrynen är oskadda i alla fall.

Vi hann inte med hälften av det jag planerat att vi skulle hinna med, men vi hade det fint ändå. Jag förbannade dock faktumet att de inte låter mig flytta till en egen lägenhet än mer.
Vi gick på en bra och en dålig fest, och lagade köttbullar hemma hos en klasskompis. Jag skolkade 4 dagar utav 5 och låg däckad på min födelsedag. Men Johanna hade bakat kanelsockerkaka som jag toppade med grädde och gjorde en tårta av. Det var fint.

Jag ligger efter i mitt brevskrivande. Har 2 tackbrev och ett vanligt brev att skriva, samt ett paket att skicka iväg. Jag har ett tal att skriva om och jag borde ta tag i att utöka mitt ordförråd på ett mer effektivt sätt än de få ord jag faktiskt lär mig i veckan.

Jag försökte skriva ett inlägg i söndags. Jag ska ge er ett par utdrag ur den oredigerade versionen:
"Idag blev jag påkörd av en cykel när jag var ute och joggade.
Det var inget allvarligt, så bli inte oroliga. Liknelsen med ett skrämt viltdjur som hoppar åt sidan och fortsätter springa är inte långt ifrån.
På sistone har jag många gånger tänkt på alla korsningar med dålig sikt i Japan och cyklister och bilister som kör som galningar. Så idag när jag sprang förbi den smalaste lilla grändgatan du kan tänka dig och tänkte samma tanke som så många gånger förut, "det är väl ändå ingen bilgata" så såg jag den lilla triangeln som säger åt cyklister och fotgängare att stanna innan dom svänger ut på stora gatan och tänkte "tänk om det skulle komma en cykel nu" och så gjorde det det.
När man talar om trollen, ungefär."

"Igår följde jag med Heidi på födelsedagsfest och träffade en hel drös trevliga människor. Var sjukt asocial hela dagen och undrade hur det skulle gå egentligen, men det gick bra. Mötte upp Heidi en timma tidigare för att mjuka upp, och sen bar det av. Mat och dryck och en halväten tårta som jag och Heidi hittade på dansgolvet innan det var dags att stänga av musiken och åka vidare. (Födelsedagsbarnet hade hyrt hela stället, så att hitta en halväten tårta var inte Så konstigt som det kan låta)

Jag, Heidi och Jeremy drog vidare till Ni-chome, där vi trängdes med svettiga bögar på en av de minsta klubbar jag varit på i hela mitt liv.
Heidi började prata om första gången hon gick på gayklubb, Wonk på Deep. Jag började tänka. På sånt som jag inte borde tänka på och en massa minnen från Deep som jag gärna klarat mig utan kom upp till ytan. Försökte dansa bort dom, men utan större framgång.

Åt en skål ris och en bit lax på väg till Jeremys lägenhet för 1½ timma sömn innan jag tog tunnelbanan hem till Hounanchou. En dusch och så i säng igen. Vaknade av och till men bestämde mig till sist för att gå upp klockan 17. Åt frukost, tittade på film, gick ut och joggade och här är jag nu. Har precis duschat igen och ätit en äggmacka. Wasa Husman i mitt hjärta."

Jag och mor pratar stickning på MSN. Tror att jag ska dra ner på festandet lite och stanna hemma och sticka på helgerna. Behålla dygnsrytmen och kanske få lite pluggande gjort. Jag vet att jag fungerar bäst innan klockan 12 om dagarna, så det kanske inte är någon dum idé. Blir nog billigare också, samt att jag får något praktiskt att använda när jag är klar =) Funderar på om jag ska sätta upp en lapp på anslagstavlan om att jag vill starta stickjunta. Tyvärr finns juh dock ingen ugn för de sju sorters kakorna XD
Det blir i alla fall definitivt en ny halsduk till vintern så fort jag hittat det rätta garnet. Sen har jag även designat ett par byxor jag vill sy, så det blir nästa månads projekt. November ska gå i handarbetets och pluggandets tecken. Har stort prov sista veckan i November och sen Japanese language proficency test 7e december.

Och vad hände med jobbet? Så mycket jag måste ta tag i. Egentligen borde jag säga upp mitt internet också, but as if that will ever happen!

Nej. Ägnat nog med tid åt det här, och jag har ändå inte gett er någon vidare positiv uppdatering.
Kan avsluta dock med att säga att jag lever och mår bra för det mesta. Mycket av mitt humör just nu beror på en allergichock mot nånting som gör att större delen av min hud kliar, är svullen och gör ont.

Puss på er Sverige! Don't give up on me just yet ^^