XD

Så fel det kan bli, men så kul man kan ha!

Någon tyckte tydligen att elakheten sträckte sig tillräckligt för att copy-pastea mitt tal i en automatisk översättare. Tanken var god, men jag vet inte riktigt om jag kan hålla med om att känslan blev riktigt densamma. Jag klistrar in översättningen, och inser att jag nog får ta mig tiden att skriva en ordentlig en med egna ord.

Först, den något misshandlade varianten.

Show love.

For me, love is a big part of my life. Friendship, love, family love, and I think it is all necessary. People who are hands clasped each other, or anyone who loves the look and feel your love and not to be?
Fewer young people to think of. When the two met in Gifu lover is the view from the outside and just did not know nothing. So, from a friend's boyfriend who was surprised when I heard. I love to be around when you can not be so calm in the face. With a smile like an idiot,握RIMASU right hand. Why not show it to everyone, however, feelings of the people want me to. Just words "love love" and enough times, a little bit, annoying? But not just for lovers, friends and so on. Women also have relationships with men.
One day, walking with friends on a good friend, and took a little hand. More to the scene were friends, "Yes to love, like," said smiling. Is not in a bad sense. Had known a little, "to be so funny?" I think.
Someone, in front of everyone, "I love this man," expressed in the body when the people around me happy, and clean and I will tell. For example, before I had it. When I got on the train, talking in low voices to normal was a couple years old saw. It was a couple pictures, but when you get down to two in the watching hold hands and smile with delight in mind. The scene, I was able to brighten the day. The smiles of the people, is better than suffering in the face? Sometimes words is not enough. Take hands and smile, or when holding or anything to remind me, the people on the importance of the body will not tell? Casually.
This is my personal thinking is that the Japanese people tend to be from the group, only one見SETARA love, from a group of people missed that it might seem like a concerned person, or show love. It is shameful that people think they might be. But everyone had the courage to everyone,伝ETARA love, I will not have to worry about that? Love is not ashamed. Love is like a breath of life is necessary.
I would love every day, the world would be a better place. I also love other people also love the show.
So, people love to show to be quite common, everyone,見SEMASHOU love.

Ptjaa.. Vad ska man säga?

Ni kan juh jämföra själva med min översättning. Den är inte så poetiskt korrekt, men det är en översättning i alla fall ^^

Låtom oss visa kärlek!

För mig är kärlek en stor del av livet. Vänskap, kärlek till sin partner och sin familj är alla viktiga former av kärlek. Är det inte så, att när man ser människor hålla handen, eller ser någon älska någon annan, att man själv också kan känna kärleken?
I Japan är det nästan ingen som visar kärlek öppet. Även unga människor som visar kärlek är få tycker jag. Att två personer jag mötte i Gifu var tillsammans var ingenting man kunde se utifrån. Så när min kompis berättade för mig att de var ett par blev jag högst förvånad. Vid sidan om den jag tycker om kan jag inte hålla sådant svalt ansiktsuttryck. Med ett leende likt en idiot håller jag ett stadigt grepp om dennes hand. Det är inte med avsikten att visa alla andra, utan helt enkelt att jag vill förmedla mina känslor till den personen. Att otaliga gånger upprepa "jag älskar dig" blir en smula irriterande, inte sant?
Men det gäller inte bara till min partner, utan även till mina vänner. Flicka eller pojke spelar ingen roll.
En dag när jag var ute och promenerade med en god vän till mig tog jag hennes hand bara lite grann. Den scenen blev sedd av en annan vän, som fnittrandes påpekade "hehe, ni ser ut att vara tillsammans". Trots att jag förstod att det inte var illa menat, blev det ändå att jag tänkte "huh, är det verkligen en så konstig sak att göra?"
Jag tror att när någon visar med kroppen "den här personen tycker jag om" så får även de i närheten ta del av denna glada, vackra känsla. Till exempel så hände mig det här häromsistens. Medans jag åkte tåg såg jag ett äldre par som under färden pratade i normalt lågt tonläge. Det var lätt att förstå att de var ett par, men när de klev av tåget och tog varandras händer spred sig ett lyckligt leende i mitt hjärta. Den scenen lyste upp hela min dag! Människors leenden är så mycket bättre än människors bekymrade ansikten, eller hur? Ibland räcker det inte med enbart ord. Om man ger en hand eller ett leende, famnar om någon, utan att säga ett ord kan man då inte med kroppen förmedla den personens viktighet? Utan baktankar.
Det här är enbart mitt personliga tankesätt, men då japaner är ett grupptänkande folk så kan det finnas de som är oroliga för att ses som separerade från gruppen om de visar kärlek, eller de som tycker att det är pinsamt att visa kärlek. Men, om alla tar mod till sig och visar kärlek till alla, försvinner inte då nödvändigheten av sådan oro? Kärlek är inte något att skämmas över! Kärlek är likt andetag en viktig del av livet.
Om man varje dag känner kärlek, tror jag att världen kan bli en bättre plats. Sin egen kärlek, och den kärlek som andra människor visar för en.
Så, för att göra människor som visar kärlek mindre sällsynta, låtom oss alla visa kärlek!

Ptja, det var nog ingen vidare poetisk översättning. Jag försökte hålla det i någorlunda samma meningsuppbyggnad, men för att det ska bli riktigt lika "vackert" och sammanhängande ska man nog gå utanför ramarna lite och skriva fritt på ordentlig svenska. Men. Hmm. Palla.

Jag känner mig glad idag. Lättstämnd, om det nu finns något som heter så. Har städat, tvättat, köpt burkar att ha mjöl, ris och linser i bl.a. Fortsatt sticka på min mössa och handlat ingredienser till morgondagens raggmunkar, inkl. äpplen till tillhörande mos. Midori-sensei (en av de störtskönaste lärarna som finns) kommer hit på lunch, ordnat av Reiji, och så ett gäng studenter. Ska bli himla kul.
Sen på kvällen ska jag förhoppningsvis träffa Pim och Asuka, två personer som har fasligt mycket att göra hela tiden och fasligt lite tid för att umgås.

Jag dricker mitt te och känner att tröttheten ändå sköljer över mig. Jag trodde att då jag sovit nästan 12 timmar (om kanske inte mer) i natt så skulle jag var bra mycket piggare nu, men middag bestående av sötpotatismos och ugnsbakad fisk gjorde nog magen tillräckligt glad för att sömna till sig lagom innan 12.
Ska bara skriva klart det här, orka bädda sängen och så blir det till att krypa ner i nytvättade lakan. Livet är bra ibland.
Jag önskar att den här känslan kan få för sig att komma oftare så att den väger över känslan att livet suger och jag vill fly härifrån. Eller nej. Att livet suger kanske är lite hårt att säga, jag får bara för mig att livet i Sverige var så himla mycket bättre XD

Okej. Innan det här inlägget försvinner från att vara positivt till något repetativt av gammal cynism så säger jag godnatt för dagen ^^

Jag har köpt tyg också! Så om Johanna (stackarn är sjuk med ev. öroninflammation =//) inte blir frisk och kan jobhunta med mig på fredag så vet jag nån som går till skolan i nya byxor på måndag! Kiiick-aaass!

OCH!! JAG HAR HITTAT INVADER ZIM SOM ONLINE STREAMING!!!!!!!! *gör segerdansen* Nu kan ingen komma undan längre ;)