Att sova, eller inte sova..
Jag kan inte sova. Jag har försökt sedan halv 11, men uppenbarligen utan större lycka. Jag försökte ligga absolut still, men det gick inte. Sen så var jag tvungen att gå på toaletten och tänkte att jag lika gärna kan slå på datorn på vägen. Göra någonting i väntan på att få sova.
Och jag som ville vända rätt på dygnet. Inte för att det är nämnvärt skevt, jag brukar inte ha något problem att sova innan 12 på kvällarna, men uppenbarligen står inte allting helt rätt till i natt. Det brukar det visserligen aldrig göra.
Jag flyttar till Japan i April.
Jag har inte velat skriva det någonstans offentligt, eller massutskicka sms till mina vänner ens. Jag vet inte varför. Kanske har jag inte på riktigt greppat att jag ska flytta dit om mindre än 3 månader, eller så är jag fortfarande inte på det klara med om jag öht kommer klara av det.
Jag kan skriva det här, för den här bloggen var det länge sedan den levde och frodades och lästes av människor, i alla fall människor som har någon koppling till mig. Vad alla andra människor som fördriver tid på internet snubblar över bekommer inte mig särskilt.
Hursomhelst.
Tankarna maler i huvudet att jag inte kommer klara av att flytta till Japan. Det är ingen överskådlig framtid det handlar om, utan 3 år av mitt liv. Det kan hända så mycket på 3 år. Lämnar jag något som ev. kan bli något bra, eller gör jag rätt i att gå vidare med mitt liv och låta Malmö leva vidare utan mig? Kommer Malmö verkligen att sörja mitt bortfall ur samhället?
Jag vet att mina vänner kommer att sakna mig, och jag kommer att sakna mina vänner, men för hur länge? Hur många kommer ha kvar mitt nummer den dagen jag landar i Sverige igen?
Kommer jag att behöva börja om på nytt? Kanske är det något positivt som jag borde se fram emot istället för att bäva inför.
Kanske är det det som behövs.
På samma sätt som jag fick en ny start, ett nytt liv, när jag lämnade Örebro, kanske jag behöver lämna Malmö för att försöka få rätsida på livet.
Lämna Sverige för gott? Bli zenbuddhist i något tempel på någon bergstopp någonstans. En öde slätt i ingenstanset där jag kan odla mitt ris och min tebuske. Säga adjö till mänskligheten.
Jag fyller mest det vita tomrummet med tomma tankar just nu, i tron att musklerna i mina fingrar ska aktiveras nog för att trötta ut resten av min kropp. Jag borde ta mig i kragen och åka till gymet och springa bort ett par kilo innan jag går och lägger mig.
Men min hud stretar emot, precis som den alltid gör.
Om bara någonting med mig skulle vara rätt. Om bara något litet litet. Skulle jag vara lycklig då?
Och jag som ville vända rätt på dygnet. Inte för att det är nämnvärt skevt, jag brukar inte ha något problem att sova innan 12 på kvällarna, men uppenbarligen står inte allting helt rätt till i natt. Det brukar det visserligen aldrig göra.
Jag flyttar till Japan i April.
Jag har inte velat skriva det någonstans offentligt, eller massutskicka sms till mina vänner ens. Jag vet inte varför. Kanske har jag inte på riktigt greppat att jag ska flytta dit om mindre än 3 månader, eller så är jag fortfarande inte på det klara med om jag öht kommer klara av det.
Jag kan skriva det här, för den här bloggen var det länge sedan den levde och frodades och lästes av människor, i alla fall människor som har någon koppling till mig. Vad alla andra människor som fördriver tid på internet snubblar över bekommer inte mig särskilt.
Hursomhelst.
Tankarna maler i huvudet att jag inte kommer klara av att flytta till Japan. Det är ingen överskådlig framtid det handlar om, utan 3 år av mitt liv. Det kan hända så mycket på 3 år. Lämnar jag något som ev. kan bli något bra, eller gör jag rätt i att gå vidare med mitt liv och låta Malmö leva vidare utan mig? Kommer Malmö verkligen att sörja mitt bortfall ur samhället?
Jag vet att mina vänner kommer att sakna mig, och jag kommer att sakna mina vänner, men för hur länge? Hur många kommer ha kvar mitt nummer den dagen jag landar i Sverige igen?
Kommer jag att behöva börja om på nytt? Kanske är det något positivt som jag borde se fram emot istället för att bäva inför.
Kanske är det det som behövs.
På samma sätt som jag fick en ny start, ett nytt liv, när jag lämnade Örebro, kanske jag behöver lämna Malmö för att försöka få rätsida på livet.
Lämna Sverige för gott? Bli zenbuddhist i något tempel på någon bergstopp någonstans. En öde slätt i ingenstanset där jag kan odla mitt ris och min tebuske. Säga adjö till mänskligheten.
Jag fyller mest det vita tomrummet med tomma tankar just nu, i tron att musklerna i mina fingrar ska aktiveras nog för att trötta ut resten av min kropp. Jag borde ta mig i kragen och åka till gymet och springa bort ett par kilo innan jag går och lägger mig.
Men min hud stretar emot, precis som den alltid gör.
Om bara någonting med mig skulle vara rätt. Om bara något litet litet. Skulle jag vara lycklig då?
posted by Your personal Goddess at 08:46
1 Comments:
Men å! Du ska till Japan☆★ Vad roligt (●＾U＾●)
メッチャ応援してるよ！Får man fråga vad det är du ska göra? 3 år låter ju lite som en utbildning lr så(?).
Jag vill också åka tillbaka~~~~
Lycka till iaf, jag tror d blir skitkul o hoppas få leka med dig när jag väl kommer oxå och vill du åka hem så är det faktiskt inte svårare än att bara göra det oxå, om man tänker efter!
Skicka en kommentar
<< Home